Flytt fagel

Vilken dag! Vilken vecka!
Varit forjavligt helt enkelt.

I forregar sa flyttade vi fran Franciszcańska.
Fy fan vilken javla dag. Varmt som om man bodde i helvetet, tunga saker som skulle baras ut, och in i hissen fyrtio elva ggr. Upp o ner, upp o ner.
Blev sa less.
Lasset akte till det nya stallet.
Lagenheten kunde ha varig mysig, men den sag forjavlig ut. FERSO saker precis overallt, hundhar precis overallt. Och stanken i koket! Forjavlig!

Och denna skit maste vi stada upp....
Borjade igar, tog tva timmar for mig att gora i ordning, halva, koket. Kom inte langre.
Orkade inte heller, har inte haft sa mkt krafter pa senaste tiden..

Men efter att vi bar in alla saker i nya lagenheten sa var vi tvugna att ga tillbaka till den gamla lagenheten(tar ca 7 min) och stada. Tog ju sin lilla tid det med. Sedan hann jag och Marit springa och kaka pizza(var ju sa lange sedan) och sa skulle vi tillbaka igen for att agaren skulle komma och titta pa lgnhtn, om allt var i sin ordning.
Var fortfarande sma saker som skulle baras ut och tas med till nya lagenheten igen.

Tillbaka i varat nya hem, bar in alla saker.
Joanna och Jacek gav mig sedan skjuts till kontoret. Hade mote med min tutor vid 20.

Trott som fan.

Forsta natten i nya hemmet var, annorlunda. Somnade inte forran efter en evighet.
Saknar mitt gamla rum nu.

Stannade en tid pa kontoret.




Igar var det hektiskt, aven det.

Trott klev man upp, tog sig en titt runtom i "hemmet". Blev deprimerad, hade ingen lust att borja stada alls.

Skyndade mig till kontoret istallet. Hade mkt jobb att gora. Forbereda min nya workshop.
Skriva sma introduktioner och slut till varje grupp.
Tog ju mer an ett par minuter kan jag saga.

Mot kvallen skyndade jag mig till andra kontoret for att printa ut skiten.

Var sa klart tvungen att vanta tills nan dator var ledig, var annat folk dar forutom Joanna.

Tog annu langre tid att komma hem.

Nar jag val var hemma, efter nan timme eller sa, kunde jag antligen ata middag.
Efter att man sag till att tallrikarna inte hade hundhar eller annat sorja pa sig sa kunde man sitta ner i kaoset och kaka, och glo pa tv!
TV! Finns en liten farg tv faktiskt, och med prefekt bild.
Satt och tittade pa en "skrackfilm". Ghost Ship kanner nog nagra av er igen. Men den var saklart dubbad pa polska..... Dock sa har man ju sett den forut.

Efter maten blev det bara till att borja stada. Som jag namnde forut sa borjade min resa i koket.

Under tiden sa spelade vi hog musik. Kan ni tanka er. Hon lamnade kvar en stereo ocksa, en reciever egentligen. Man kan koppla in sin mp3, eller bara lyssna pa radio.
Min favorit kanal spelades saklart ESKA Rock.
Annars sa maste man lyssna pa Marits javla skitmusik som hon har pa mp3n. Men hon har godkant radion iaf.
Hon fick erkanna att det var bra musik som spelades dar.

Efter en lang kvall i koket, sa somnade jag pa tre svarta sekunder.



Vaknade upp otroligt tidigt idag.

Ar sa fruktansvart trott.

Blev en forjavlig dag idag med.

Eftersom jag inte riktigt visste annu hur lang tid det tar till narmaste tram eller buss sa var jag da tvungen att vakna tidigare for att se till att komma i tid.

Visst kom jag i tid, det brukar jag gora. Om jag inte rakar ut for ngt, som hande ganska ofta i borjan.

Men idag sa var det riktigt roliga  workshops jag hade.

Markte att jag inte har tillrackligt med tid egentligen. Eleverna behover mer tid pa sig, men det finns ingen tid att ge.
De har ju bara vanliga "lektioner".

Men det gick bra. Och jag tror de hade roligt ocksa.

I borjan sa pratade jag om hur en bok ar uppbyggd.
Vad man bor gora innan man borjar skriva - att man maste ha en synopsis, maste forbereda och gora research innan.

Sedan forklarade jag vad de skulle fa gora idag.

Varje grupp fick alltsa varsitt papper, dar jag redan hade skrivit ner en borjan och ett slut.

En grupp fick bli introduktion - alltsa kapitel ett, andra gruppen kapitel 2, osv. anda till kapitel 5.

Men jag sa att nu skulle de far gora synopsis forst. Att forbereda och diskutera sina sma berattelser i 10 min.

Och sedan var de fri att borja skriva pa mina papper som de fick.

Jag tanker nu dela med mig av dagens basta berattelse.
(Jag har dock rattstavat berattelsen och forsokt skriva den i ratt form, men jag vill inte andra for mkt - da forstor jag allt.)


Chapter 1

"In a room where it's crowded with computers and chairs, a boy and a girl was sitting by each computer.
The teacher
was talking about something important but none of them was listening. They had their eyes fixed on the computer screens. Maria and Tom was living in their own little world.

Maria, known as an actress from a school drama, used to play a really important role in 'Robin Hood' - a tree.

Unfortunatley her talent wasn't appreciated. Nobody knew her secret. That this shy and reserved girl had a double life.
In reality she's a spy and is preparing a new mission of her life. At this very moment she's sending mails to her fellow agents. . .

At the same time, on Tom's screen, a message appears.
At the face of this bored-with-life-boy, who have spent his lifetime playing chess and eating chips with mustar, it came sweatdrops, and a sig
n of interest.
With shaking hands he decides to read the mysterious mail.
He is shocked and can't believe his eyes, which popped out of his head.
Someone wants to kill Obama's dog!

No clouds on the sky. The sun was warming up the classroom.
The teacher thanked the class for today. The boy and the girl gave eachother a surprised look, took their books and laptops.
The whole class had left the classroom. "

Chapter 2

School was over for today. Maria was heading home. She started to cross the road and accidently looked over her shoulder where she saw a guy crossing the road behind her. He was named Tom.
Tom dropped his books in the middle of the street. He stopped and bend down to pick them up.

Suddenly the gang of mad rakoons on skateboards turned up.
They started to collect the books and ran away in a hurry. Maria and the guy gasped in amazement.
After a while, they started to chase them on a little pony. When they reached the forest the guy took his magic flute and started to play.
The racoons left their hiding place, went into the lake and drowned.

The guy took his books. One of them was a cooking book. They decided to eat the pony.
After the delicious meal, they went somewhere to rest.

In the middle of the forest they were sitting and looking at the view. They sat in a big, old tree with many broad and thick branches which was pointing out in every possible direction. Beneath them it was a small lake. The water was glittering because of the sun. The world was quite today...

Chapter 3

There was only one sound you could hear in the forest. Sound of silence, it's not normal to not hear anything in a forest. Maria could sense her own fear. She saw that Tom only looked confused, that he didn't understand what was going on.

Suddenly she noticed black shadows moving towards her and her friend. They were so surprised that they could barely move. Then the silence of a forest was violated by frightening growl.
The only way to survive was to escape, so they did.
She heard Tom's fast breath behind her back. She tripped and felt his warm hands embracing her. He lifted her and hid with her behind the trees.

'Maria' he said, 'whatever happens do not let them find you. They are vampires!'
Before Maria could say a word something strange happened to him. He transformed into a giant wolf. He was three meters high and had a thick, black fur.
Then pale, frightening human-like creatures appeared between the trees. They had long white teeth and blood red eyes.

Suddenly her best friend, the guy she knew since the childhood attacked the group of vampires as a giant werewolf.
Then they disappeared. She could only hear the sound of a furious battle.
Then everything calmed down and Tom came out of the trees and Maria saw him. He collapsed.

'Tom', Maria screamed. She knew right away it was a mistake to scream his name. Someone could hear them. She hurried to hide behind a tree. Wanted to feel safe for a while. She was so tired.

Chapter 4

Maria didn't see or hear Tom anywhere. She felt it was time to run. She left her bag on the ground and hurried to the other side of the lake.
Trees and bushes passed by while she was running the fastest she could.

She was scared to death. Se heard some noises. Maria wanted to cross the lake but the bridge was broken, and she didn't have a boat. Suddenly Maria saw Tom's shoe on the other side of the lake. She knew she had to find him as he might be in danger.

While she was looking for him, Tom was trying to find the way back. He was so desperate and paralyzed with fear that he didn't notice a big hole infront of him.
He felled into it and felt a rush of pain. Tom knew his leg was broken. He lost his consciousness for a while.
When he came round he found strenght to crawl to the tree behind him. He sat there upset.

A hand grabbed Toms arm. He did not have any energy left to look up and see who it was.
He still sat on the ground, leaning towards a tree. Hoping for resque.

Chapter 5

"Come on", Tom heard a voice say.
Someone pulled him up. He was still leaning against the tree. His sight was still a little bit dizzy.

He was looking at the tree, because there was a sign there ' Maria and Tom forever '.
He had a pleasant memory of their first meeting. When they were teenagers. When they had fell in love and had made this sign on the tree - the symbol of their love.

The school was again starting. Tom came into the classroom. He was confused, he went to her schoolbench.

Maria was now longing to sit and to be safe in her schoolbench again.
Tom looked at her, and she knew that he had the same wish.

The End


Jag tyckte att mina elever var riktigt duktiga pa detta.
Var bara slutet som var lite......hm, konstig. Passade ju inte in i mitt slut direkt.

Naja.

De ville verkligen hora berattelsen i slutet av lektionen.
Jag kande mig som en gammelmor, satt mitt i rummet och hade hoglasning.
Alla skrattade och jag med skall jag saga er.
Ibland sa fick jag ta till lite hjalp av skribenterna eftersom jag inte kunde lasa vad de hade skrivit.
Men de hade sa roligt sa.

Mellan mina tva workshops sa hade jag en hal timme. Jag tankte ta en promenad men Manko holl mig kvar, han ville visa mig sin skiv samling. Han berattade om sina favorit band.
Tydligen av nagon konstig anledning sa hade han raknat ut min musik smak, sa han ville garna spela nagra skivor.
Sa han spelade for full rulle sina sivor, vi vackte sakert upp rektorn som antagligen lag och snarkade nanstans i byggnaden.
Jag fick aven se nagra Deep Purple koserter och aven fran nat polsk rock band. De lat inte allt for javligt iaf.
Fick t.om en skiva av han men jag misstanker att det ar world musik eller nat.
Det var en tack och hej  present sa han.



Efter jobbet tog jag tramen till kontoret.
Men jag blev  tagen av kontrollanterna.
Jag hade tyvarr glomt min manadsbiljett hemma. Fattar inte hur, brukar alltid ha den i planboken. Men inte denna dag da det for en gangs skull kommer kontrollanter.

Jag sa att jag inte fattade nanting, att jag inte har biljett.
De sa att jag maste betala 70 zl.
Jag sa att jag inte har nagra pengar.
De bad mig att folja med ut vid nasta stopp.
De sa igen att jag maste betala.
Jag sa igen att jag inte har pengar, att jag ar volontar har i Polen och inte tjanar nagra pengar.
De ringde polisen.
Jag var helt lugn - tankte hela tiden att det loser sig snart.
Och det gjorde det ocksa.
Jag talade med min gulligaste och lugnaste rost, och sa att jag ar fran Sverige och jobbar gratis i detta land och att jag inte har nagra pengar och att jag inte visste hur det fungerar i detta land, att jag inte forstod detta med biljetter.
De bad mig bevisa att jag var volontar. Jag visade mina EU halso kort. Och visade mitt Id lite snabbt.
De nickade och sa att jag kunde ga, fick t.om ett Lycka Till av dem.

Det ar hart har i Polen om man inte har biljett. Men om man har ett bra skal sa kommer man undan.



Just haft polackiska, men det var skit trakigt och totalt vardelost.
Skall nu ta det lugnt, men jag maste val hem senare.
Maste antagligen handla mat ocksa.
Rod dag imorrn, och det betyder har i Polen att Allt ar stangt!


Mor kommer nasta vecka. Skall mota och plocka upp henne pa flygplatsen pa mandag. Hoppas jag hittar henne bara.




Pa pa










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0